besinnen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för besinnen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv besinnen
Presensparticip besinnend
Perfektparticip besonnen
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich besinne  du besinnst  er, sie, es besinnt 
Plural wir besinnen  ihr besinnt  sie besinnen 
Preteritum Singular ich besann  du besannst  er, sie, es besann 
Plural wir besannen  ihr besannt  sie besannen 
Imperativ
Singular - besinne ! -
Plural - besinnt ! besinnen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich besinne  du besinnest  er, sie, es besinne 
Plural wir besinnen  ihr besinnet  sie besinnen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich besänne  du besännest  er, sie, es besänne 
Plural wir besännen  ihr besännet  sie besännen 

besinnen

  1. (reflexivt: sich besinnen) besinna sig, begrunda, tänka, sansa
  2. (reflexivt: sich besinnen) komma ihåg, minnas
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: Besinnung