besinning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av besinning  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ besinning besinningen
Genitiv besinnings besinningens

besinning

  1. tillstånd som kännetecknas av eftertanke
    Besläktade ord: besinna
    Sammansättningar: besinningsfull, besinningslös

Översättningar

[redigera]