Hoppa till innehållet

besinning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av besinning  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ besinning besinningen
Genitiv besinnings besinningens

besinning

  1. tillstånd som kännetecknas av eftertanke
    Besläktade ord: besinna
    Sammansättningar: besinningsfull, besinningslös

Översättningar

[redigera]
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=besinning&oldid=3950838”