beundran

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av beundran  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ beundran beundran
Genitiv beundrans beundrans

beundran

  1. det att anse, tycka eller känna att någon eller något har goda egenskaper (intelligens, kompetens, begåvning etc.); det att beundra
    Han såg på sin far med beundran i ögonen.
    Sammansättningar: beundransvärd
    Besläktade ord: beundra, beundrare

Översättningar[redigera]