bibringa

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av bibringa  Aktiv Passiv
Infinitiv bibringa bibringas
Presens bibringar bibringas
Preteritum bibringade, bibragte bibringades, bibragtes
Supinum bibringat, bibragt bibringats, bibragts
Imperativ bibringa
Particip
Presens bibringande, bibringandes
Perfekt bibringad, bibragd

bibringa

  1. få att uppfatta eller behärska, få någon att tillägna sig något; tillföra; ingiva; ge, skänka
    1914: Prosabitar från 1880-talet, August Strindberg:
    Han kan icke längre göra motstånd, och jag tror mig snart kunna bibringa honom vilken tro som helst.
    2010 (3 maj): Då är det dags för Samtalet om Sex (SvD):
    Man kanske ska använda Facebooks chatt för att bibringa tonåringarna kloka råd om säkert sex och andra hemligheter.