binamn

Svenska

Substantiv

Böjningar av binamn	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	binamn	binamnet	binamn	binamnen
Genitiv	binamns	binamnets	binamns	binamnens

binamn n

1. namn eller benämning som används jämte eller i stället för det egentliga/huvudsakliga namnet, ofta betecknande någon karakteristisk egenskap och dito hos respektive

   Synonymer: slängnamn

2. inofficiellt personnamn (stundom på spe eller skämt) som används i tillägg jämte en persons officiella förnamn/huvudnamn/dopnamn

   1989: Runrön, vol. 9-12 (Uppsala universitet):

   Osammansatta kroppsdelsbetecknande substantiv är ofta förekommande som binamn.

   Sammansättningar: binamnselement

   Jämför: smeknamn, hypokorism, tillnamn, öknamn

3. rituell titel för en gudom brukad av inom hedendom

   1994: Uppsala stads historia:

   Vingne (Vingner) och Vingtor är binamn på guden Tor, vilken ägde hammaren Mjölner, som alltid träffade sitt mål och återvände till ägarens hand.

Översättningar

extra personnamn (som inte är dopnamn)

• danska: binavn n, slængenavn
• engelska: byname ^(en), by-name ^(en), to-name ^(en)
• esperanto: kromnomo
• norska:
  • bokmål: tilnavn n, slengenavn
  • nynorska: slengenamn
• tyska: Beiname ^(de) m