bita

Svenska

Verb

Böjningar av bita	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bita	bitas
Presens	biter	bits (bites)
Preteritum	bet	bets
Supinum	bitit	bitits
Imperativ	bit	–
Particip
Presens	bitande, bitandes
Perfekt	biten

bita

• uttal: /ˈbìːta/

1. (transitivt) ta tag i något med tänderna (särskilt för att äta eller attackera)

   Hunden bet katten i benet.

   Någon har bitit i äpplet.

   Man kan råka bita sig i munnen eller i tungan när man tuggar tuggummi.

   Vanliga konstruktioner: bita ngn (ngnstans), bita i/på ngt

   Fraser: (partikelverb) bita av, bita av sig, bita sig fast, bita ifrån, bita ifrån sig, bita ihop, bita samman

   Fraser: (idiom) bita huvudet av skammen, bita i det sura äpplet, bita i gräset, bita ihop tänderna, bita sig i tummen, bita sig i tungan, något att bita i

2. göra verkan på någon/något

   Det argumentet biter inte på mig.

   Vanliga konstruktioner: ngt biter (ngnstans), bita på ngn/ngt

Etymologi: Fornnordiska beita, urgermanska *bitan (kognater: tyska beißen, engelska bite, gotiska beitan), från urindoeuropeiska *bheid-, "klyva", "spricka", varav även latinets findere (varav svenska fission, engelska fissure, m.fl.).

Besläktade ord: bett, bitas

Översättningar

ta tag i något med tänderna

bokmål: bite (no) engelska: bite (en), take a bite (en) finska: purra (fi) franska: mordre (fr) isländska: bíta (is) italienska: mordere (it) kinesiska: 咬 (zh) kroatiska: gristi (hr)

maltesiska: gidem nederländska: bijten (nl) polska: gryźć (pl), kąsać (pl) ryska: кусать (ru) tyska: beißen (de) vilamoviska: bajsa älvdalska: baita

Bottniska

Substantiv

Böjningar av bita	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bita	bitann	bita	bitană
Dativ		bitanum		bitum

bita m

• uttal: /bètʰːɑ/

1. bit

   Sit ínt’ og einkunðes pá kjøtbitann dernă, súp supann og.

   Sitt inte och snålas efter köttbiten där, sup soppan också.

   Etymologi: Av fornnordiska biti.

Fornsvenska

Verb

bīta

1. bita