björnbär

Svenska

Substantiv

Böjningar av björnbär 2-3	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	björnbär	björnbäret	björnbär	björnbären
Genitiv	björnbärs	björnbärets	björnbärs	björnbärens

björnbär

björnbär

1. (plural) artgrupp inom släktet rubus som består av många arter.
2. växt inom artgruppen björnbär
3. en frukt från växten med samma namn

   1913: Bonniers Månadshäften:

   När puddingen stelnat, uppstjälpes den och garneras med inkokta björnbär, vispgrädde och små biskvier.

   Sammansättningar: björnbärskompott

Etymologi: Belagt i språket sedan 1638.

Översättningar

Översättningar

• bokmål: bjørnebær ^(no)
• danska: brombær ^(da) n
• engelska: blackberry ^(en), bramblein, caneberry ^(en)
• esperanto: rubuso ^(eo), rubusbero ^(eo)
• finska: karhunvatukka ^(fi)
• franska: mûre ^(fr) f
• hebreiska: פטל שחור m (pétel shakhór)
• isländska: brómber ^(is) n
• japanska: 黒苺 (くろいちご, kuroichigo)
• jiddisch: אָזשענע f (ozhene)
• kurdiska: tûreşk ^(ku) f
• nederländska: braam ^(nl)
• nordsamiska: čáhppesváđot
• polska: jeżyna ^(pl)
• ryska: ежевика ^(ru) f
• spanska: zarzamora ^(es) f
• turkiska: böğürtlen ^(tr)
• tyska: Brombeere ^(de) f