blä

Se även bl a, bl.a., bla och blå.

Svenska

Interjektion

blä

1. (barnspråk) uttrycker äckel (speciellt i samband med smakupplevelser) eller allmänt (starkt) ogillande

   Varianter: bläh

   Synonymer: fy, urk, usch

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1966.

Översättningar

uttrycker äckel

• engelska: yuck ^(en), blech ^(en)
• tyska: bäh ^(de)

Verb

Böjningar av blä	Aktiv	Passiv
Infinitiv	blä	bläs
Presens	blär	bläs
Preteritum	blädde	bläddes
Supinum	blätt	blätts
Imperativ	blä	–
Particip
Presens	–
Perfekt	–

blä

1. (västgötska) bläddra

   1956: Vilske Kleva : ett bidrag till kännedom om socknen i svunnen och nuvarande tid, Nils Lahrin:

   Framme ve bort satt en slok å blädde i ena tidning.

   1994: Bjärkedialekten - vårt modersmål, Milton Hjalmarsson:

   Bibel har tönna bla, så en sa blä fôrsektitt.