blenden

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för blenden 

Hjälpverb: haben

Infinitiv blenden
Presensparticip blendend
Perfektparticip geblendet
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich blende  du blendest  er, sie, es blendet 
Plural wir blenden  ihr blendet  sie blenden 
Preteritum Singular ich blendete  du blendetest  er, sie, es blendete 
Plural wir blendeten  ihr blendetet  sie blendeten 
Imperativ
Singular - blende ! -
Plural - blendet ! blenden Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich blende  du blendest  er, sie, es blende 
Plural wir blenden  ihr blendet  sie blenden 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich blendete  du blendetest  er, sie, es blendete 
Plural wir blendeten  ihr blendetet  sie blendeten 

blenden

  1. blända
  2. förblinda