blin

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Engelska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av blin  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens blin blins blin
Preteritum ◀ blan, (blinned) ▶
Perfektparticip ◀ blun, (blinned) ▶
Presensparticip ◀ blinning ▶

blin

  1. † upphöra med
    Synonymer: cease
  2. (ålderdomligt eller dialektalt) stanna till, upphöra, göra uppehåll; upphöra att röra sig, upphöra att flyta
    1880: English Dialect Society, Glossary of words in use in Cornwall, Margaret Ann Courtney:
    A child may cry for half an hour, and never blin; it may rain all day, and never blin; the train ran 100 miles, and never blinned.
    Ett barn kan gråta i en halvtimme, och aldrig sluta; det kan regna hela dagen, och aldrig sluta; tåget åkte 100 miles, och stannade aldrig.
    Synonymer: desist, stop
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=blin&oldid=3265405”