blyerts

Svenska

Substantiv

Böjningar av blyerts	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blyerts	blyertsen
Genitiv	blyerts	blyertsens

blyerts

1. material bestående av en blandning av grafit och lera som på papper gör mörka märken, och därmed fungerar utmärkt att skriva med; materialet i stiftet i en blyertspenna

   Etymologi: Av tyska Bleierz (”blymalm”), då en grafitfyndighet misstogs för att utgöras av något slags bly.

   Sammansättningar: blyertspenna, blyertsstift, blyertsstreck, blyertsstump, blyertsteckning

Översättningar

material för pennor

• danska: blyant ^(da)
• engelska: pencil lead ^(en)
• franska: crayon ^(fr) m
• tyska: Graphit ^(de) m, (Bleierz n)