borgen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
Borgen (juridik)
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
Borgen (straffprocess)

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av borgen  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ borgen borgen
Genitiv borgens borgens

borgen

  1. (juridik) personlig garanti för någon annans skuldförbindelse, åtagande eller plikter (oböjligt)
    se även: borga, borgenär
    gå i borgen
  2. (straffprocess) en misstänkt släpps i väntan på rättegång, mot en ekonomisk garanti
  3. böjningsform av borg

Översättningar[redigera]

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för borgen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv borgen
Presensparticip borgend
Perfektparticip geborgt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich borge  du borgst  er, sie, es borgt 
Plural wir borgen  ihr borgt  sie borgen 
Preteritum Singular ich borgte  du borgtest  er, sie, es borgte 
Plural wir borgten  ihr borgtet  sie borgten 
Imperativ
Singular - borge ! -
Plural - borgt ! borgen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich borge  du borgest  er, sie, es borge 
Plural wir borgen  ihr borget  sie borgen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich borgte  du borgtest  er, sie, es borgte 
Plural wir borgten  ihr borgtet  sie borgten 

borgen

  1. låna