bränna

Svenska

Verb

Böjningar av bränna	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bränna	brännas
Presens	bränner	bränns (brännes)
Preteritum	brände	brändes
Supinum	bränt	bränts
Imperativ	bränn	–
Particip
Presens	brännande, brännandes
Perfekt	bränd

bränna

1. (transitivt) utsätta för eld för att få att brinna upp; kausativ av brinna

   Sammansättningar: likbränning

   Häxorna ska brännas på bål!

2. (även reflexivt) skada någon eller något genom att utsätta för eld eller stark hetta
3. skriva data till vissa slags förvaringsmedium, exempelvis CD eller DVD

   Jag gillar RW-skivor bättre för dem kan man bränna om flera gånger.

4. producera sprit (alkohol), speciellt om det görs illegalt

   Sammansättningar: hembränt

5. (sport) att inom brännboll fånga en tennisboll och skrika ordet "bränd" innan en person i motståndarlaget hunnit springa mellan två utställda koner

   Sammansättningar: brännboll, brännare, brännplatta

Etymologi: Av fornsvenska brænna, kausativ bildning av brinna.

Besläktade ord: brand, brinna, brinnande, brunnen, bränd, brännare, brännbar, bränning, brännande, bränsle, bränt

Fraser: bränna hemma, bränna vid, bränna upp

Se även tesaurus: Strävhet i smak, Uppvärmning, Känsel, Kval, Begravning

Översättningar

1. få att brinna upp

• bokmål: brenne ^(no)
• danska: brænde ^(da)
• engelska: burn ^(en)
• finska: polttaa ^(fi)
• franska: brûler ^(fr)
• japanska: 燃やす ^(ja) (もやす, moyasu)
• portugisiska: queimar ^(pt)
• ryska: жечь ^(ru) impf, сжига́ть ^(ru) impf, сжечь ^(ru) pf
• tyska: anbrennen ^(de)

2. skada sig genom eld eller hetta

• bokmål: brenne ^(no)
• finska: polttaa ^(fi)
• ryska: обжигаться ^(ru)
• tjeckiska: popálit
• tyska: verbrennen ^(de)

3. skriva data

• bokmål: brenne ^(no)
• engelska: burn ^(en)
• finska: polttaa ^(fi)
• ryska: прожигать ^(ru)
• tjeckiska: vypálit ^(cs)
• tyska: brennen ^(de)

4. producera sprit

• bokmål: brenne ^(no)
• finska: polttaa ^(fi)
• ryska: гнать ^(ru)
• tjeckiska: pálit ^(cs) impf
• tyska: brennen ^(de)

Substantiv

Böjningar av bränna	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bränna	brännan	brännor	brännorna
Genitiv	brännas	brännans	brännors	brännornas

bränna u

1. (ålderdomligt) svedjeland, avbränd skogsmark
2. kort variant av solbränna
3. kort variant av halsbränna

Etymologi: Belagt i den numera obrukliga betydelsen brand sedan 1300-talet (fornsvenska brænna), med senare överförda betydelser i analogi med verbets betydelse.