bråk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bråk  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bråk bråket bråk bråken
Genitiv bråks bråkets bråks bråkens

bråk

  1. det att bråka; (oftast) aggressivt och högljutt slagsmål eller samtal om något som inte går att komma överens om (oftast p.g.a. olika uppfattningar eller åsikter)
    Synonymer: fajt, rabalder, slagsmål
    Besläktade ord: bråka, bråkig
    Det blir lätt bråk när barnen inte vill göra som föräldrarna begär men bråk löser normalt inte konflikter.
  1. (matematik) matematiskt uttryck (vanl. lika med ett tal) bestående av två deluttryck, täljaren och nämnaren, avgränsade av ett bråkstreck; uttryckets värde är lika med kvoten mellan täljaren och nämnaren
    Besläktade ord: bråkdel
    Har barnen lärt sig att räkna med bråk än?

Översättningar[redigera]