bracka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bracka  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bracka brackan brackor brackorna
Genitiv brackas brackans brackors brackornas

bracka

  1. (nedsättande) okultiverad människa, person utan vidare vyer
    1904: Svea. Folk-kalender för 1905:
    De voro kälkborgerliga, riktiga brackor allesammans, och den som hade bildning, karaktär och själsförfining kunde må illa af att endast behöfva se på dem.
    Besläktade ord: brackig
    Sammansättningar: borgarbracka
    Jämför: kälkborgare, småborgare, spetsborgare
    Etymologi: Gammal studentbeteckning för icke-student.
  2. (oftast i plural) byxa
    1601: {{{titel}}}, Karl IX:
    [Ryttarna] låthe iaghe sigh som een hoop medh harar, när the höre een Pålack nempnas hadhe the så godtt som skittitt i brackan.
    1971: Mora: Moradräkten, Ragnar Lannerbro:
    Det skulle vara bockskinn i brackorna om det skulle vara riktigt bra.

Översättningar[redigera]