brando

Esperanto

Substantiv

brando

1. brännvin

Italienska

Substantiv

Böjningar av brando	Singular	Plural
Maskulinum	brando	brandi

brando m

1. (vapen, historiskt) slagsvärd, tvåhandssvärd, stort tveeggat svärd använt på medeltiden
2. (litterärt) värja, brand, svärd

   Etymologi: Av latinska brando (”svärd”), av fornfranskiska. Kognat med svenska brand (svärd).

Latin

Substantiv

brando

1. brännjärn; fackla
2. (vapen) svärd, flammande svärd,

   Etymologi: Av urgermanskt ursprung. . Kognat med svenska brand ("svärd").