branler

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

branler

  1. böjningsform av branle

Franska[redigera]

Verb[redigera]

branler

  1. (transitivt) vicka, skaka, rucka
    Il a branlé sa tête.
    Han skakade på huvudet.
  2. (transitivt) vidröra, nudda vid
  3. (transitivt, Québec) röra
  4. (transitivt, överfört, vardagligt) arbeta
  5. (reflexivt: se branler, vulgärt) onanera, runka
  6. (intransitivt, slang, vulgärt) göra, hålla på
    Qu'est-ce que tu branles?
    Vad fan gör du?
  7. (transitivt, slang, vulgärt) onanera någon, runka av
    Elle m'a branlé, puis j'ai joui.
    Hon runkade av mig, sen kom jag.
  8. (reflexivt: se branler, slang, vulgärt) inte bry sig
    Je m'en branle de tes problèmes.
    Jag bryr mig inte ett skit om dina problem.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Sammandragning av fornfranska brandeler, från senlatin *brandulare.
Besläktade ord: branle, branle-bas, branlée, branlement, branlette, branleur, branleuse