bringa

Kvalitetskontroll – fakta →

Den här sidan innehåller ifrågasatta faktauppgifter som eventuellt diskuteras på diskussionssidan.
Motivering: perfektparticipet

Svenska

Substantiv

Böjningar av bringa	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bringa	bringan	bringor	bringorna
Genitiv	bringas	bringans	bringors	bringornas

bringa

1. (anatomi) område av bröstet (mellan frambenen) (vanligen hos boskap, ibland även om människor)
2. (mat) kött från kroppsdelen (hos nötboskap)

Sammansättningar

• kalvbringa
• oxbringa

Översättningar

1. anatomi

• danska: bringe ^(da)
• isländska: bringa ^(is) f av däggdjur
• tyska: Brust ^(de) f

2. kött

• tyska: Brust ^(de) f, Rinderbrust f

Verb

Böjningar av bringa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bringa	bringas
Presens	bringar	bringas
Preteritum	bringade	bringades
Supinum	bringat	bringats
Imperativ	bringa	–
Particip
Presens	bringande, bringandes
Perfekt	bringad

Böjningar av bringa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bringa	bringas
Presens	bringer	brings (bringes)
Preteritum	bragte (bringde)	bragtes (bringdes)
Supinum	bragt	bragts
Imperativ	bring	–
Particip
Presens	bringande, bringandes
Perfekt	bragt (bragd)

bringa

1. föra (fram), föra med sig; medföra, orsaka

   Hon hoppas att det bringar tur.

2. försätta, få (att); åstadkomma

   Det bragte honom på fall.

   Han bringade ordning på det.

Etymologi

Belagt i svenskan 1524. Lånat från lågtyska bringen, motsvarande tyska bringen, engelska bring. Formen bragt motsvarar tyska brachte och engelska brought och kommer från ett ursprungligen avskilt verb i avljudsförhållande.

Sammansättningar

• anbringa
• bibringa
• frambringa
• inbringa
• medbringa
• nedbringa
• tillbringa
• uppbringa
• åvägabringa
• överbringa

Fraser

• bringa om livet
• bringa ur fattningen

Översättningar

föra med sig

• danska: bringe ^(da)
• engelska: bring ^(en)
• finska: tuoda ^(fi)
• franska: apporter ^(fr)
• isländska: færa, koma með ^(is)
• nederländska: brengen ^(nl)
• tyska: bringen ^(de)

försätta, få att

• engelska: bring ^(en)

Isländska

Substantiv

bringa f

1. bringa