bringa

Svenska

Substantiv

Böjningar av bringa	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bringa	bringan	bringor	bringorna
Genitiv	bringas	bringans	bringors	bringornas

bringa

1. (anatomi) område av bröstet (mellan frambenen) (vanligen hos boskap, ibland även om människor)
2. (mat) kött från kroppsdelen (hos nötboskap)

Sammansättningar: kalvbringa, oxbringa

Översättningar

1. anatomi

• bokmål: bringe ^(no) mf
• danska: bringe ^(da)
• isländska: bringa ^(is) f av däggdjur
• tyska: Brust ^(de) f

2. kött

• bokmål: bringe ^(no) mf
• finska: rinta ^(fi)
• tyska: Brust ^(de) f, Rinderbrust f

Verb

Böjningar av bringa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bringa	bringas
Presens	bringar	bringas
Preteritum	bringade, bragte	bringade, bragtes
Supinum	bringat, bragt	bringats, bragts
Imperativ	bringa	–
Particip
Presens	bringande, bringandes
Perfekt	bringad, bragd

bringa

1. föra (fram), föra med sig; medföra, orsaka

   Hon hoppas att det bringar tur.

2. försätta, få (att); åstadkomma

   Det bragte honom på fall.

   Han bringade ordning på det.

   Kvinnan var 32 år gammal när hon under tragiska omständigheter bragtes om livet.

Etymologi: Belagt i svenskan 1524. Lånat från medellågtyska bringen, motsvarande tyska bringen och engelska bring. Den starka konjugationen bragte, bragt, bragd motsvarar tyska brachte och engelska brought och kommer från ett ursprungligen avskilt verb i avljudsförhållande, snarare än grundformerna bringen respektive bring.

Sammansättningar: anbringa, bibringa, frambringa, inbringa, medbringa, nedbringa, ombordbringa, tillbringa, uppbringa, åvägabringa, överbringa

Fraser: bringa om livet, bringa ur fattningen

Översättningar

föra med sig

• bokmål: bringe ^(no)
• danska: bringe ^(da)
• engelska: bring ^(en)
• finska: tuoda ^(fi)
• franska: apporter ^(fr)
• isländska: færa, koma með ^(is)
• jiddisch: ברענגען (brengen)
• nederländska: brengen ^(nl)
• tyska: bringen ^(de)

försätta, få att

• engelska: bring ^(en)

Isländska

Substantiv

bringa f

1. bringa