brista

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av brista  Aktiv Passiv
Infinitiv brista bristas
Presens brister brists (bristes)
Preteritum brast brasts
Supinum brustit brustits
Imperativ brist
Particip
Presens bristande, bristandes
Perfekt brusten

brista

  1. gå sönder, gå i bitar; spricka
    Isen brast när jag försökte gå över.
  2. ha brist; vara otillräcklig, ej möta förväntningar
    Efter olyckan medgavs att rutinerna hade brustit.
  3. komma till en stark känslomässig punkt
    Mannen brast i gråt.
    Vanliga konstruktioner: brista ut

Se även bristing.

Besläktade ord[redigera]

Sammansättningar[redigera]

Översättningar[redigera]