brons

Svenska

Substantiv

Böjningar av brons 1	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brons	bronset
Genitiv	brons	bronsets

Böjningar av brons 2	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brons	bronset	brons	bronsen
Genitiv	brons	bronsets	brons	bronsens

brons

1. (metallurgi) en legering av främst koppar och tenn, vanligen med ytterligare någon metall
2. bronsmedalj, bronsfärgad medalj som vanligtvis delas ut till den som kommer på tredje plats i en tävling

   Synonymer: bronsmedalj

3. böjningsform av bro

Etymologi

Från italienska bronzo, från bronzino, från latinska Brundisinum (Brindisi).

Sammansättningar

• bronsbild
• bronsmedalj
• bronspulver
• bronssvår
• bronsålder

Översättningar

legering av främst koppar och tenn

engelska: bronze (en) finska: pronssi (fi) franska: bronze (fr) m

färöiska: bronsa f polska: brąz (pl) m, spiż (pl) m tyska: Bronze (de) f

bronsmedalj

engelska: bronze (en), bronze medal (en) finska: pronssi (fi), pronssimitali (fi)

franska: bronze (fr) m, médaille de bronze (fr) f färöiska: bronsa f tyska: Bronzemedaille (de) f