brons

Svenska

Substantiv

Böjningar av brons 1,2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brons	bronsen	bronser	bronserna
Genitiv	brons	bronsens	bronsers	bronsernas

Böjningar av brons 3	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brons	bronset	brons	bronsen
Genitiv	brons	bronsets	brons	bronsens

brons u [1,2] n [3]

• uttal: /broŋˈs/, /bronˈs/

1. (metallurgi) en legering av främst koppar och tenn, vanligen med ytterligare någon metall

   På vilken väg har den första kännedomen om bronsen framträngt till Norden?

   Berylliumbrons kan med lätthet valsas liksom många andra bronser och ägnar sig bra för dragning, smidning och stansning.

   Sammansättningar: bronsbild, bronsmedalj, bronspulver, bronsstaty, bronssvår, bronsålder

   Etymologi: Från italienska bronzo, från bronzino, från latinska Brundisinum (Brindisi)

2. (konst) föremål av brons

   förtjusningen för orientaliska bronsers patina

   Den stora kitteln stammar från en italisk eller grekisk verkstad, de övriga bronserna från Mellaneuropa.

3. (sport) kort för bronsmedalj, medalj av brons (eller bronsfärgad) som vanligtvis delas ut till den som kommer på tredje plats i en tävling
4. böjningsform av bro

Översättningar

legering av främst koppar och tenn

• bokmål: bronse m
• danska: bronze ^(da)
• engelska: bronze ^(en)
• extremaduriska: bronci m
• finska: pronssi ^(fi)
• franska: bronze ^(fr) m
• färöiska: bronsa f
• isländska: brons ^(is) n
• polska: brąz ^(pl) m, spiż ^(pl) m
• ryska: бро́нза ^(ru) f
• tyska: Bronze ^(de) f

bronsmedalj

• bokmål: bronse m, bronsemedalje m
• engelska: bronze ^(en), bronze medal ^(en)
• finska: pronssi ^(fi), pronssimitali ^(fi)
• franska: bronze ^(fr) m, médaille de bronze ^(fr) f
• färöiska: bronsa f
• ryska: бро́нза ^(ru) f
• tyska: Bronzemedaille ^(de) f

Isländska

Substantiv

brons n

1. brons