brons

Svenska

Substantiv

Böjningar av brons 1	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brons	bronset
Genitiv	brons	bronsets

Böjningar av brons 2	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brons	bronset	brons	bronsen
Genitiv	brons	bronsets	brons	bronsens

brons

• uttal: /broŋˈs/, /bronˈs/

1. (metallurgi) en legering av främst koppar och tenn, vanligen med ytterligare någon metall
2. bronsmedalj, bronsfärgad medalj som vanligtvis delas ut till den som kommer på tredje plats i en tävling

   Synonymer: bronsmedalj

3. böjningsform av bro

Etymologi

Från italienska bronzo, från bronzino, från latinska Brundisinum (Brindisi).

Sammansättningar

• bronsbild
• bronsmedalj
• bronspulver
• bronssvår
• bronsålder

Översättningar

legering av främst koppar och tenn

bokmål: bronse m danska: bronze (da) engelska: bronze (en) extremaduriska: bronci m finska: pronssi (fi) franska: bronze (fr) m

färöiska: bronsa f polska: brąz (pl) m, spiż (pl) m tyska: Bronze (de) f

bronsmedalj

bokmål: bronse m, bronsemedalje m engelska: bronze (en), bronze medal (en) finska: pronssi (fi), pronssimitali (fi)

franska: bronze (fr) m, médaille de bronze (fr) f färöiska: bronsa f tyska: Bronzemedaille (de) f