brons

Svenska

Substantiv

Böjningar av brons 1	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brons	bronset
Genitiv	brons	bronsets

Böjningar av brons 2	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brons	bronset	brons	bronsen
Genitiv	brons	bronsets	brons	bronsens

brons

• uttal: /broŋˈs/, /bronˈs/

1. (metallurgi) en legering av främst koppar och tenn, vanligen med ytterligare någon metall

   Sammansättningar: bronsbild, bronsmedalj, bronspulver, bronsstaty, bronssvår, bronsålder

   Etymologi: Från italienska bronzo, från bronzino, från latinska Brundisinum (Brindisi)

2. kort för bronsmedalj, bronsfärgad medalj som vanligtvis delas ut till den som kommer på tredje plats i en tävling
3. böjningsform av bro

Översättningar

legering av främst koppar och tenn

• bokmål: bronse m
• danska: bronze ^(da)
• engelska: bronze ^(en)
• extremaduriska: bronci m
• finska: pronssi ^(fi)
• franska: bronze ^(fr) m
• färöiska: bronsa f
• isländska: brons ^(is) n
• polska: brąz ^(pl) m, spiż ^(pl) m
• tyska: Bronze ^(de) f

bronsmedalj

• bokmål: bronse m, bronsemedalje m
• engelska: bronze ^(en), bronze medal ^(en)
• finska: pronssi ^(fi), pronssimitali ^(fi)
• franska: bronze ^(fr) m, médaille de bronze ^(fr) f
• färöiska: bronsa f
• tyska: Bronzemedaille ^(de) f

Isländska

Substantiv

brons n

1. brons