brumma

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av brumma  Aktiv Passiv
Infinitiv brumma brummas
Presens brummar brummas
Preteritum brummade brummades
Supinum brummat brummats
Imperativ brumma
Particip
Presens brummande, brummandes
Perfekt

brumma

  1. producera ett ihållande, aningen oscillerande, lågfrekvent ljud, som från en bilmotor eller björn
    Användning: Ofta om bil, björn. Ibland om fläkt, kyl, frys, diskmaskin, dator, gräsklippare, maskin.
    En bil stod och brummade på parkeringen.
    Björnen brummade hotfullt mot oss medan vi sakta vände tillbaka.
    2013 (13 nov): Hem till familjen – och till förödelsen (DN):
    Ute på trottoaren brummar ett dieselaggregat och i köket lyser en energilampa.
    2013 (17 aug): Svensk vandring i världsklass (SvD):
    Vattenfallet bakom stugan brummar.
    Användning: Ofta i den underförstådda betydelsen ”åka bil”.
    Efter frukosten brummade vi iväg till stan.
    Användning: Ibland i den underförstådda betydelsen ”tala dovt och lätt irriterat”.
    Hon brummade något om särskrivningar.
    Användning: Ibland i den underförstådda betydelsen ”sjunga med låga (bas)toner”.
    Oj, vad du brummar!

Översättningar[redigera]