brummen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

brummen

  1. brummande

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för brummen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv brummen
Presensparticip brummend
Perfektparticip gebrummt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich brumme  du brummst  er, sie, es brummt 
Plural wir brummen  ihr brummt  sie brummen 
Preteritum Singular ich brummte  du brummtest  er, sie, es brummte 
Plural wir brummten  ihr brummtet  sie brummten 
Imperativ
Singular - brumme ! -
Plural - brummt ! brummen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich brumme  du brummest  er, sie, es brumme 
Plural wir brummen  ihr brummet  sie brummen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich brummte  du brummtest  er, sie, es brummte 
Plural wir brummten  ihr brummtet  sie brummten 

brummen

  1. (djurläten) surra, brumma
    Der Motor brummt.
    Motorn brummer.
  2. muttra; tala otydligt
  3. knota