brunkol

Svenska

Substantiv

Böjningar av brunkol	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brunkol	brunkolet	brunkol	brunkolen
Genitiv	brunkols	brunkolets	brunkols	brunkolens

brunkol n

1. (mineraler) lignit, typ av bergarten kol; mindre fulländad än stenkol

   Sammansättningar: brunkolsbrytning

2. stycke av detta mineral

Jämför: brunkål

Översättningar

lignit, typ av bergarten kol

• danska: brunkul ^(da) n
• tyska: Braunkohle ^(de) f

stycke av detta mineral