brylling

Svenska

Substantiv

Böjningar av brylling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brylling	bryllingen	bryllingar	bryllingarna
Genitiv	bryllings	bryllingens	bryllingars	bryllingarnas

brylling u

1. person som är släkt med en annan person, där släktskapet är sådant att de har var sin far- eller morförälder som är kusiner med varandra; person vars närmaste gemensamma förfader med en annan person är en förälders förälders förälders förälder

   Tina och jag är bryllingar.

   Tina är min brylling.

   Tina är brylling till/med Stina.

   Synonymer: fjärdedelskusin, fyrmänning

   Se även: syssling

2. (ålderdomlig) brorsbarn
3. (ålderdomlig) faderns brorsbarn, kusin på faderns sida

Översättningar

person med gemensam förfader

• bokmål: firmenning m
• engelska: third cousin ^(en)
• franska: cousin arrière-issu de germains m, cousine arrière-issue de germains f
• katalanska: cosí tercer ^(ca) m, cosina tercera ^(ca) f
• polska: kuzyn ^(pl) m trzeciego stopnia
• portugisiska: primo terceiro m, prima terceira f
• ryska: четверою́родный брат m, четверою́родная сестра f
• spanska: primo tercero m, prima tercera f
• tyska: Vetter/Base dritten Grades