caput

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Latin[redigera]

Substantiv[redigera]

caput n

  1. (anatomi) huvud
  2. (poetiskt) huvudet som centrum för tänkande och förstånd
  3. (överfört, om icke-levande ting) höjd, toppnivå, slut, ände, spets
  4. (överfört, om floder) källa, upprinnelse
  5. (överfört, om floder, ovanligt) mynning, utlopp
  6. (överfört, botanik) rot
  7. (överfört, poetiskt, om träd) topp, (träd)krona
  8. (överfört, botanik) rot
  9. (litteratur) man, person, individ, djur; levande varelse
  10. (bildligt) liv (som kraft), själsliv
    Synonymer: vita, anima, spiritus
  11. (bildligt) liv
  12. huvudsaklig person; huvudperson, ledare
  13. huvudsakligt föremål eller plats; huvuddel; huvudstad eller liknande
  14. (litteratur) paragraf, stycke
    Synonymer: capitulum
  15. (anatomi, nylatin) huvudlik utbuktning från ett organ eller kroppsdel, vanligen av ben
    Hyponymer: caput ulnae
  16. (medicin, nylatin) en specifik sjukdom där symtomet är allvarlig svullnad av mjuk vävnad hos ett nyfött barns huvudsvål som utvecklas då bäbisen färdas genom födelsekanalen
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Användning: Caput kan användas med antingen genitiv eller dativ i betydelsen huvudstad.
Besläktade ord: capitālis, capitāneus, capitastrum, capitātiō, capitātus, capitellum, capitilavium, capitium, capitium, capitō, capitulātim, capitulum, occiput, sinciput