cirkumfix

Svenska

Substantiv

Böjningar av cirkumfix	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	cirkumfix	cirkumfixet	cirkumfix	cirkumfixen
Genitiv	cirkumfix	cirkumfixets	cirkumfix	cirkumfixens

cirkumfix

1. (lingvistik) tvådelat morfem vars delar kan läggas till i början och i slutet av ett morfem för att skapa en ny betydelse

   På tyska används cirkumfixet ge- -t för att bilda perfektparticip.

   Hyperonymer: affix

   Kohyponymer: infix, interfix, prefix, suffix, suprafix, transfix

Översättningar

Översättningar

• engelska: circumfix ^(en)
• isländska: umskeyti n
• tyska: Zirkumfix ^(de)