döv

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även dov.

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av döv  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum döv
Neutrum dövt
Bestämd
singular
Maskulinum döve dövare dövaste
Alla döva dövaste
Plural döva dövaste
Predikativt
Singular Utrum döv
Neutrum dövt dövare dövast
Plural döva
 
Adverbavledning dövt

döv

  1. som saknar förmåga att höra, gravt hörselskadad
    Etymologi: Av fornsvenska dø̄ver, av fornnordiska daufr, av urgermanska *daubaz (”förlamad, döv”), av urindoeuropeiska *dʰewbʰ (”dölja”). Jämför danska døv, norska døv (bokmål), døv, dauv (nynorska), färöiska deyvur, isländska daufur, fornengelska dēaf, medelengelska def, deef, engelska deaf, lågskotska deif, def, deaf.
    Sammansättningar: dövstum, dövblind, dövöra, dövhet
    Se även: blind

Översättningar[redigera]