daikon

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

daikon u

  1. en mild grönsak med vitt skal som används i asiatisk matlagning och kan bli upp emot en halvmeter lång; en varietet av rättika (Raphanus sativus var. longipinnatus),
    1904: Öst-Asien i våra dagar, Ernst von Hesse-Wartegg:
    I stället erhålla de tre gånger om dagen kokt ris med litet grönsaker, stora, hvita rättikor (daikon) och till omväxling bönor eller torkad fisk.
    1952: Min japanska solfjäder, Tora (Nordström) Bonnier:
    I risskålens lock lägges pickels eller daikon eller vad man önskar äta tillsammans med riset.
    Synonymer: asiatisk rättika, japansk rättika
    Etymologi: Av japanska 大根 (”stor rot”).