desertör

Svenska

Substantiv

Böjningar av desertör	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	desertör	desertören	desertörer	desertörerna
Genitiv	desertörs	desertörens	desertörers	desertörernas

desertör

1. (militärt) den som deserterar eller har deserterat; den som utan tillåtelse avviker från militärtjänsten

   2022 (11 mar): Isolera inte Ryssland helt (Södermanlands Nyheter):

   Sverige bör göra sig beredda att ta emot även ryska flyktingar och desertörer och göra allt för att uppmuntra opposition mot det korrupta styret i Ryssland.

   Synonymer: fältflykting

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1684. Av franska déserteur.

   Besläktade ord: desertera, desertering

   Se även: vapenvägrare

Översättningar

den som deserterar (har deserterat)

• bokmål: desertør m
• danska: desertør ^(da) u
• engelska: deserter ^(en)
• esperanto: dizertanto den som deserterar, dizertinto den som har deserterat
• finska: sotilaskarkuri ^(fi)
• franska: déserteur ^(fr)
• hebreiska: עָרִיק ^(he) m (arík)
• indonesiska: desertir ^(id)
• italienska: disertore ^(it) m, disertrice f
• katalanska: desertor ^(ca) m
• persiska: فراری ^(fa) (farâri)
• polska: dezerter ^(pl) m, dezerterka ^(pl) f
• portugisiska: desertor ^(pt) m
• rumänska: dezertor ^(ro) m
• ryska: дезерти́р ^(ru) m (dezertír)
• slovenska: dezerter ^(sl) m
• spanska: desertor m
• tyska: Deserteur ^(de) m, Deserteurin ^(de) f, Fahnenflüchtige f, Fahnenflüchtiger m
• ukrainska: дезерти́р m (dezertýr)