discipel

Svenska

Substantiv

Böjningar av discipel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	discipel	discipeln	disciplar	disciplarna
Genitiv	discipels	discipelns	disciplars	disciplarnas

discipel

• uttal: disipel

1. elev, lärjunge

   Etymologi: Av latinska discipulus.

Översättningar

elev, lärjunge

• danska: discipel u
• latin: discipulus ^(la) m
• tyska: Schüler ^(de) m, Jünger ^(de) m

Danska

Substantiv

discipel

1. discipel