discontent

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av discontent  Oräknebart
Nominativ discontent
Genitiv discontent's

discontent

  • uttal: /ˌdɪskənˈtɛnt/
  1. missnöje
    Synonymer: dissatisfaction

Verb[redigera]

Böjningar av discontent  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens discontent discontents discontent
Preteritum discontented
Perfektparticip discontented
Presensparticip discontenting, vard. discontentin'

discontent

  1. göra missnöjd

Adjektiv[redigera]

discontent

  1. missnöjd