ditransitiv
Svenska
[redigera]Adjektiv
[redigera]| Böjningar av ditransitiv | Positiv | |
|---|---|---|
| Attributivt | ||
| Obestämd singular |
Utrum | ditransitiv |
| Neutrum | ditransitivt | |
| Bestämd singular |
Maskulinum | – |
| Alla | ditransitiva | |
| Plural | ditransitiva | |
| Predikativt | ||
| Singular | Utrum | ditransitiv |
| Neutrum | ditransitivt | |
| Plural | ditransitiva | |
| Kompareras inte. | ||
| Adverbavledning | ditransitivt | |
- (grammatik, om verb) som kräver två objekt, ofta indirekt- och direktobjekt
- Verbet ge är ditransitivt eftersom man inte bara kan ge någon utan man måste ge någon någonting.
- Se även: Kategori:Ditransitiva verb
Översättningar
[redigera]som kräver två objekt, ofta indirekt- och direktobjekt
- engelska: ditransitive (en), doubly transitive (en)
- franska: bitransitif (fr)