ditransitiv

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av ditransitiv  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum ditransitiv
Neutrum ditransitivt
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla ditransitiva
Plural ditransitiva
  Predikativt
Singular Utrum ditransitiv
Neutrum ditransitivt
Plural ditransitiva
Kompareras inte.
Adverbavledning ditransitivt

ditransitiv

  1. (om verb) som kräver två objekt, ofta indirekt- och direktobjekt
    Verbet ge är ditransitivt eftersom man inte bara kan ge någon utan man måste ge någon någonting.
    Se även: Kategori:Ditransitiva verb

Översättningar

[redigera]