drög

Svenska

Substantiv

Böjningar av drög	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	drög	drögen	drögar	drögarna
Genitiv	drögs	drögens	drögars	drögarnas

säleka (”saelisöka”) på drög (fordon), Andö, Finland, 1934

modern skildring av en norsk julsaga där sjödrögen jagar någon upp på fastland och blir i sin tur attackerad av landdrögarna på en kyrkogård

drög u

1. (fordon) grov släde med främst oskodda flatbottnade medar i trä; släpa (dragsläde, skjutsläde)

   Användning: om främst arbetsslädar och transportmedel, ej leksaker

   Etymologi: Av fornsvenska drøgh, av fornnordiska drag (även regionalt som drög), till samma rot som draga.

2. (folktro, allmogespråk) gengångare, spöke, fantom; vidare även de döda på besök eller särskilda (ofta farliga) väsen i nordisk folktro (se vidare nedan)

   1862: Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket:

   DRÖG 1 neutrum nöt: skällsord. ”ditt långa drög”. Hälsingland, Värmland Dröger, maskulinum blek, maktlös, senfärdig människa, som skrider fram. Närke fornnordiska draugr, maskulinum gengångare, spöke; Norge draug, drog, drauv. maskulinum idem (desamma)

   Varianter: draug, draugr, dröger

   Sammansättningar: landdrög, sjödrög, vattendrög

   Etymologi: Av en ej belagd fornsvensk form *drøuger, *dræuger, *drauger (jämför allmogevarianten dröger med bevarat maskulinumsuffix), av en äldre fornvariant draugr (arkaiskt belagd i närkingska), av fornnordiska draugʀ (”gengångare, spöke”), av ett urgermanska *draugaz (”inbillning, hägring, illusion”), av ett urgermanska *dreuganą (”vilseleda”), från en urindoeuropeiska *dʰréwgʰ-s ~ *dʰrugʰ-és, till samma rot som bedraga. Jämför kognata bokmål draug, drøg, drog, drauv, drøv, drov (”gengångare, spöke”), lågskotska drow, trow (”ondskefull ande, troll”, av en ej bekräftad norn *drog; ansluten till fornnordiska trǫll), lågtyska drog (”bedragare, skalk”), dregen (”bedraga”), fornhögtyska bitrog (”bedrag”), gitrog (”hägring”), tyska Trug (”bedrägeri, bedräglighet”), nederländska bedrog (”bedrag, bedrägeri”), fornengelska gidrog (”inbillning”), kymriska drwg (”ond”), iriska droc (”ond”), bretonska droug, drouk (”ond”), sanskrit द्रुह् (drúh, ”fientlighet, skada, svek”), द्रोघ (drógha, ”bedräglig”), fornpersiska 𐎭𐎼𐎢𐎥 (drauga, ”bedrag”), 𐎭𐎼𐎢𐎩𐎴 (draujana, ”bedräglig, vilseledande”), längre bak även dröm, från en urgermanska *dʰrowgʰ-mos (”bedrag, illusion”). Via urnordiskan även inlånad i samiskan som: kildinsamiska роа̄ввк (rååvvk), lulesamiska rávgga, nordsamiska rávga, pitesamiska rávvga, sydsamiska raavke.

3. (vidare folktro, fornnordiska sagor) ett farligt gravsatt likspöke som skyddar sin grav
4. (vidare folktro, norsk folktro) sjödrög eller sjötroll; väsen representerade de som drunknat till havs, i viss tradition beskriven som en döing i sjökläder med en vase sjögräs till huvud vilken vistas på stränder och till havs och kan både vara farlig och indikera att någon ska dö
5. (vidare folktro, i samisk folktro) vattendrög, sjödrög; väsen som representerar de som drunknat i vattendrag som kan dra ner folk i vatten och dränka de (delvis analog till sjödrögen i norsk folktro, även jämförbar med näcken)

   Användning: Används bland annat avskräckande för att hindra barn från att besöka farliga vattendrag och drunkna.

6. (skällsord, allmogespråk) nöt; ointelligent person, idiot

   Ditt långa drög.

   Etymologi: Etymologi ej ordentligt belagd. Torde härstamma från bemärkelsen gengångare, spöke etc. Jämför kognata danska drog (”odugling”), lågskotska draighie, draich, draick (”en oduglig, klumpig, lat människa”), draicky (”seg, andlös”). Möjligen kan en länk dras via lågskotska draicky (”seg, andlös”), vilket sammanfaller bildligt med karaktären för gengångare. En annan möjlig koppling kan dras till bemärkelsen bedragare, vilket med tiden fått den överförda bemärkelsen skalk, skälm (”skojare, bedragare, förrädare”), jämför lågtyska drog (”bedragare, skalk”), vilket torde överensstämma med bemärkelsen odugling.

Översättningar

träsläde

• fornnordiska: drag
• ryska: дровни ^(ru)

gengångare

• danska: drauge, dravge
• engelska: draugr ^(en), Draugr ^(en), drow ^(en)
• forndanska: drog
• fornnordiska: draugr, draugʀ
• färöiska: dreygur ^(fo)
• isländska: draugur ^(is)
• lågskotska: drow, trow
• norn: *drog
• norska:
  • bokmål: draug, drøg, drog, drauv, drøv, drov
  • nynorska: draug, drog
• samiska:
  • kildinsamiska: роа̄ввк (rååvvk)
  • lulesamiska: rávgga
  • nordsamiska: rávga
  • pitesamiska: rávvga
  • sydsamiska: raavke

skällsord

• danska: drog
• lågskotska: draighie, draich, draick

Fornnordiska

Substantiv

drög

1. (fordon, verktyg) variant av drag

Isländska

Substantiv

drög n pl

1. förslag