dubbel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av dubbel  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum dubbel
Neutrum dubbelt
Bestämd
singular
Maskulinum dubble
Alla dubbla
Plural dubbla
  Predikativt
Singular Utrum dubbel
Neutrum dubbelt
Plural dubbla
Kompareras inte.
Adverbavledning dubbelt

dubbel

  1. som består av eller kännetecknas av två enheter av något sammanhängande
    Den dubble världsmästaren var på besök i sin hemstad.
    Vanliga konstruktioner: dubbel (något), dubbel-
    Synonymer: tvåfaldig
    Besläktade ord: dubbla, dubblé, dubblera, fördubbla
    Sammansättningar: damdubbel, dubbelagent, dubbelalbum, dubbelansikte, dubbelarbete, dubbelbeckasin, dubbelbeskatta, dubbelbindning, dubbelbottnad, dubbeldäckare, dubbelfattning, dubbelförsäkrad, dubbelgångare, dubbelmacka, dubbelmening, dubbelmoral, dubbelnamn, dubbelnummer, dubbelrum, dubbelsidig, dubbelsäng, dubbeltrast, dubbeltydig, flerdubbel, fyrdubbel, herrdubbel, mångdubbel, tredubbel
    Fraser: kvitt eller dubbelt, ligga dubbel av skratt
    Se även: enkel, trippel, flerfaldig

Översättningar[redigera]