duell

Svenska

Substantiv

Böjningar av duell	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	duell	duellen	dueller	duellerna
Genitiv	duells	duellens	duellers	duellernas

duell

1. tvekamp, stridsform där två personer eller parter strider mot varann; i utvidgad betydelse även tävling mot varann
2. (historisk rättsprocedur) envig; holmgång

Synonymer: man mot man, tvekamp

Etymologi: Av franska duel med samma betydelse, av latinska duellum (”tvekamp, strid”).

Besläktade ord: duellera, duellant

Översättningar

stridsform

• engelska: duel ^(en)
• finska: kaksintaistelu ^(fi)
• franska: duel ^(fr) m
• polska: pojedynek ^(pl) m
• spanska: duelo ^(es) m
• turkiska: düello ^(tr)
• tyska: Duell ^(de) n

rättsprocedur

• engelska: trial by combat ^(en)