einke

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Bottniska[redigera]

Adjektiv[redigera]

einke

  • uttal: /èŋ̊ke/, /èɪŋ̊ke̞/, /ɑ̀ɪŋ̊ke̞/
  1. enda, endaste
    nænn einke gang’
    någon enstaka gång
    einke dilfelleð
    enda tillfället
    Einke grútę ég ǫ́tt’, svø misti ég.
    Den enda smulan jag ägde, förlorade jag.
    Etymologi: Av fornnordiska einka.
    Grammatik: Även med analogisk böjning: einkinn, einkar, einkeð.