ensamvarg

Svenska

Substantiv

Böjningar av ensamvarg	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ensamvarg	ensamvargen	ensamvargar	ensamvargarna
Genitiv	ensamvargs	ensamvargens	ensamvargars	ensamvargarnas

ensamvarg

1. (biologi) varg som inte lever i flock
2. (överfört) person som helst lever eller arbetar för sig själv; person som undviker sällskap

   Synonymer: enstöring, eremit, ensamseglare

Översättningar

(överfört) person som undviker sällskap

• bokmål: einstøing m
• engelska: lone wolf ^(en), loner ^(en), hermit ^(en)
• japanska: 一匹狼 (ippikiookami)
• portugisiska: eremita ^(pt) mf
• ryska: отшельник ^(ru) m
• spanska: lobo solitario m, solitario ^(es) m, huraño ^(es) m
• tyska: Einzelgänger ^(de) m, Eigenbrötler ^(de) m, Sonderling ^(de) m