Hoppa till innehållet

enstaka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

enstaka (oböjligt)

  1. som är den enda av sitt slag i ett visst sammanhang
    Synonymer: enda, ynka, ensam, enskild, för sig, fristående, isolerad, singel
  2. som förekommer sällan och oregelbundet
    Synonymer: sporadisk, spridd, en och annan
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Belagt i språket sedan 1320-1350,[1] som fornsvenska enstaka.

Fraser

[redigera]

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "enstaka"