entente

Svenska

Substantiv

Böjningar av entente	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	entente	ententen	ententer	ententerna
Genitiv	ententes	ententens	ententers	ententernas

entente u

1. förstånd mellan två staters styrelser utan formligt förbund

   Varianter: entent

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1904. Av franska entente.

   Sammansättningar: ententekoppel, trippelentente

Engelska

Substantiv

Böjningar av entente	Singular	Plural
Nominativ	entente	ententes
Genitiv	entente's	ententes'

entente

1. pakt (mellan parter), allians

   Användning: I synnerhet avser The Entente de allierade makterna under första världskriget, i motsats till The Central Powers.

   Etymologi: Av franska entente, samma rot som engelska intent (avsikt).

   Jämför: détente

Franska

Substantiv

entente f

1. betydelse (hos ett ord), tolkning, förståelse
2. samförstånd, överenskommelse, pakt (mellan parter), allians

Etymologi: Endera av verbet entendre (lyssna, av latinets intendere, ge akt på), eller från latinets intenta (böjning av intentus, uppmärksam).