epifyt

Svenska

Substantiv

Böjningar av epifyt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	epifyt	epifyten	epifyter	epifyterna
Genitiv	epifyts	epifytens	epifyters	epifyternas

epifyt

1. (botanik) växt som lever på andra växter (eller på bergssluttningar), men som inte tar näring från den värdväxt den växer på

   Etymologi: Från latinets epi som betyder "på" och phyton som betyder "växt".

   Se även: parasit

Översättningar

växt som lever på andra växter

• engelska: epiphyte ^(en)
• finska: päällyskasvi ^(fi), epifyytti ^(fi)
• franska: épiphyte ^(fr)