epilepsi

Svenska

Substantiv

Böjningar av epilepsi	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	epilepsi	epilepsin, åld. epilepsien
Genitiv	epilepsis	epilepsins, åld. epilepsiens

epilepsi

1. kronisk sjukdom som yttrar sig i plötsliga attacker av kramper

   Synonymer: fallandesot (ålderdomligt)

   Jämför: grand mal, petit mal

   Etymologi: Av latinets epilepsia, av klassisk grekiska ἐπιληψία (epilepsia, ”anfall”). Bildat ur ἐπιλαμβάνειν (epilambanein, ”gripa tag”).

   Besläktade ord: epileptiker, epileptisk

Översättningar

sjukdom

• engelska: epilepsy ^(en)
• finska: epilepsia ^(fi)
• franska: épilepsie ^(fr)
• isländska: flogaveiki ^(is)
• nederländska: epilepsie ^(nl)
• polska: padaczka ^(pl) f, epilepsja ^(pl) f
• ryska: эпилепсия ^(ru) f
• tyska: Epilepsie ^(de)