eremit

Svenska

Substantiv

Böjningar av eremit	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	eremit	eremiten	eremiter	eremiterna
Genitiv	eremits	eremitens	eremiters	eremiternas

eremit

1. person som dragit sig undan världen; enstöring

   Sammansättningar: eremitkrabba, eremitkoja

Översättningar

person som dragit sig undan världen

• bokmål: eremitt m, enstøing, einstøing m
• engelska: hermit ^(en)
• franska: ermite ^(fr) mf
• isländska: einbúi ^(is) m, einsetumaður m
• polska: pustelnik ^(pl) m
• ryska: еремит ^(ru) m, отшельник ^(ru) m
• spanska: ermitaño ^(es) m
• tyska: Einsiedler ^(de) m, Eremit ^(de) m, Einsiedlerin ^(de) f, Eremitin f