fä

Se även fa, få, FA, fā, fá, fǎ och fà.

Svenska

Substantiv

Böjningar av fä	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fä	fäet, vard. fät	fän	fäna
Genitiv	fäs	fäets, vard. fäts	fäns	fänas

fä

1. kreatur, boskap
2. enfaldig person; idiot

Etymologi

Av fornsvenska fæ ("boskap", "egendom"), av fornnordiska fé, av urgermanska *fehu ("boskap", "egendom"). Ytterst av urindoeurpeiska *peḱu- ("boskap") Av *peḱu- ("rycka" t.ex. ull el. hår) som även givit upphov till bland annat får samt norska faks ("man" (på t.ex. häst)) . Besläktat med bland annat engelska fee ("avgift") tyska Vieh ("boskap"), isländska fé ("boskap", "tillgångar", "pengar", latinska pecus ("får", "boskap") (jämför pekoral, pekuniär), sanskrits पशु (páśu) ("boskap"), litauiska pēkus ("boskap"), gotiska 𐍆𐌰𐌹𐌷𐌿 (faihu) ("boskap") samt fornarmeniska ասր (asr) ("ull").

Fraser

• folk och fä

Sammansättningar

• flygfä
• fyrfotafä
• fågelfä
• fäaktig
• fäbod
• fäfot
• fägång
• fähund
• fähus
• fälad
• fänad
• färist