fä
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av fä | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | fä | fäet, vard. fät | fän | fäna |
| Genitiv | fäs | fäets, vard. fäts | fäns | fänas |
fä
- kreatur, boskap
- enfaldig person; idiot
- (runor) nymodern benämning av runan ᚠ i den ynre futharken
- Synonymer: fyr
- Etymologi: Av isländska fé (”fä, boskap”), det fornisländska namnet för runan. I fornsvenskan istället benämnd fyr.
- Varianter: stungen fä
- Etymologi: Av fornsvenska fæ (”boskap, egendom”), av fornnordiska fé, av urgermanska *fehu (”boskap, egendom”). Ytterst av urindoeuropeiska *peḱu- (”boskap”), av *peḱu- (”rycka” t.ex. ull el. hår) som även givit upphov till bland annat får samt norska faks (”man” (på t.ex. häst)). Besläktat med bland annat engelska fee (”avgift”), tyska Vieh (”boskap”), isländska fé (”boskap, tillgångar, pengar”), latinska pecus (”får, boskap”) (jämför pekoral, pekuniär), sanskrit पशु (páśu, ”boskap”), litauiska pēkus (”boskap”), gotiska 𐍆𐌰𐌹𐌷𐌿 (faihu, ”boskap”) samt fornarmeniska ասր (asr, ”ull”).
- Sammansättningar: fjäderfä, flygfä, fyrfotafä, fågelfä, fäaktig, fäbod, fäbroms, fäfot, fägång, fähund, fähus, fälad, fänad, färist, förfäa, krypfä, skridfä, yrfä
- Fraser: folk och fä
- Se även tesaurus: Ohövlighet, Stympare, Dumhuvud, Oförnuft, Djur
