fägring

Svenska

Substantiv

Böjningar av fägring	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fägring	fägringen
Genitiv	fägrings	fägringens

fägring

1. (högtidligt, poetiskt) vackert utseende; kroppslig eller själslig skönhet hos en person (särskilt en ung kvinna eller ett barn); naturskönhet hos växter (särskilt blommor)

   hennes kvinnliga fägring

   1886: "Han och hon", August Strindberg:

   Han som [...] förförde henne och plundrade hennes skönhet och ungdom och fägring och sedan kastade bort henne som en vissen blomma [...]

   1899: "Anna Svärd", Selma Lagerlöf:

   Charlotte, som på den tiden var trettio år gammal, hade ännu kvar sin fulla fägring.

   1976: "Bättre kan det inte sägas", Stig Claesson:

   Snart blommar de kastanjeträd som skuggar våra skolgårdar och barn ska sjunga för vidöppna fönster om den blomstertid och den fägring som komma skall.

   Synonymer: skönhet

   Etymologi: Av fornsvenska fæghrind f, avledning till fägra, i sin tur avlett från adjektivet fager.

   Besläktade ord: fager

   Fraser: stå i sin fulla fägring

Översättningar

skönhet

• engelska: beauty ^(en)
• franska: beauté ^(fr), charme ^(fr)
• italienska: avvenenza f, bellezza ^(it) f, fascino ^(it) m
• polska: krasa f, uroda ^(pl) f, dorodność ^(pl) f
• spanska: hermosura ^(es) f
• tyska: Schönheit ^(de) f