Hoppa till innehållet

fälle

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fälle  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fälle fället fällen fällena
Genitiv fälles fällets fällens fällenas

fälle

  1. (dialektalt) hygge, avverkat skogsområde
    Etymologi: Bildat ur fälla.

Adverb

[redigera]

fälle

  1. (ålderdomligt, dialektalt) väl, nog, förmodligen
    1971: Mi märr ho lunker fälle mä, Astrid Lindgren:
    Mi märr ho lunker fälle mä, fast ho så knägelbenter ä.
    Varianter: fäll
    Etymologi: Av fornsvenskans fuller. Jämför även värmländskans fäll, föll, älvdalska fel och göteborgska la.

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]

fälle

  1. böjningsform av fällen