fälttåg

Svenska

Substantiv

Böjningar av fälttåg	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fälttåg	fälttåget	fälttåg	fälttågen
Genitiv	fälttågs	fälttågets	fälttågs	fälttågens

fälttåg n

1. krigsoperation med arméförband som bildar ett större skede av ett krig (oftast i äldre tider)

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1671, av tyska Feldzug.

Översättningar

krigsoperation med arméförband som bildar ett större skede av ett krig (oftast i äldre tider)

• franska: campagne ^(fr) f
• tyska: Feldzug ^(de)