fåvitsk
Svenska
[redigera]Adjektiv
[redigera]| Böjningar av fåvitsk | Positiv | |
|---|---|---|
| Attributivt | ||
| Obestämd singular |
Utrum | fåvitsk |
| Neutrum | fåvitskt | |
| Bestämd singular |
Maskulinum | fåvitske |
| Alla | fåvitska | |
| Plural | fåvitska | |
| Predikativt | ||
| Singular | Utrum | fåvitsk |
| Neutrum | fåvitskt | |
| Plural | fåvitska | |
| Kompareras med mer och mest. | ||
| Adverbavledning | (fåvitskt)? | |
fåvitsk
- (ålderdomligt) fåkunnig, mindre vetande, svagsint
- De fåvitska jungfrurnas lampor var ej fyllda. (Matt. 25:1-13)
- 1924: Kvartetten som sprängdes, Birger Sjöberg:
- Det leende, som då krusade stjärnbroderns läppar måste ha liknat Guds leende, när en fåvitsk ängel darrande frågar om livets mening.
- Det leende, som då krusade stjärnbroderns läppar måste ha liknat Guds leende, när en fåvitsk ängel darrande frågar om livets mening.
- Synonymer: fåkunnig, tanklös
- Etymologi: Av fornsvenska favitsker, favisker, av fornsvenska far, och -vitsker, avledning av vit ("vett"). Belagt i språket sedan 1385.[1] Jämför isländska fáviti ("idiot").
- Se även tesaurus: Menlöshet, Oskicklighet, Oförstånd, Tanklöshet