förfall

Svenska

Substantiv

Böjningar av förfall	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förfall	förfallet	förfall	förfallen
Genitiv	förfalls	förfallets	förfalls	förfallens

förfall

1. försämring; en process som innebär att ett föremål eller en person med tiden förstörs och fungerar allt sämre

   Sammansättningar: sedeförfall

2. förhinder; något som förhindrar någon från att närvara, vanligen i frasen "giltigt förfall"

   Fraser: giltigt förfall

Besläktade ord: förfalla

Översättningar

försämring

• engelska: decline ^(en), decay ^(en), dilapidation ^(en), decadence ^(en), downfall ^(en)
• tyska: Verfall ^(de) m
• ukrainska: зане́пад m

förhinder

• engelska: absence ^(en)
• tyska: Entschuldigungsgrund m, Verhinderung ^(de) f

Verb

förfall

1. böjningsform av förfalla