försoning

Svenska

Substantiv

Böjningar av försoning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	försoning	försoningen	försoningar	försoningarna
Genitiv	försonings	försoningens	försoningars	försoningarnas

försoning

1. återskapande av vänskapliga förhållanden; det att två (tidigare) stridande parter slutar att bråka och i stället börjar att komma överens (på ett sådant sätt att de även får mildare känslor för varandra)
2. (kristendom) det att få gemenskap med Gud (genom Kristi gärning)

Översättningar

återskapande av vänskapliga förhållanden

• engelska: reconciliation ^(en)
• franska: réconciliation ^(fr) f
• katalanska: reconciliació f
• polska: pojednanie ^(pl) n, pogodzenie n
• spanska: reconciliación ^(es) f
• tyska: Versöhnung ^(de) f

det att få gemenskap med Gud

• polska: pojednanie ^(pl) n