fǿr’

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även før, för, fór, fór’ och for.

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

fǿr’ n

  1. väglag
    Heð ér dáligt ið fǿr’.
    Det är dåligt väglag.
  2. smuts, slask
    Heð ér ið færlig fǿr’ ti kǿken.
    Det är rysligt osnyggt i köket.
  3. oordning, oväsen
    Hvoð fǿr’ heð ér kríngum dig.
    Vilken oreda du har kring dig.
    Synonymer: ferðmáł
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska fœri.
Sammansättningar: kłæbbfǿr’, ófǿr’, skíðfǿr’

Verb[redigera]

fǿr’

  1. föra
    Hann fǿrd’ við sig ein bra gǫ́rðsnata.
    Han förde med sig en bra gårdssed.
    Etymologi: Av fornnordiska fœra.
    Grammatik: Pret. foyrð’, sup. foyrt.